En dramatisk avslutning i lila och gult

– Så mycket för serielunk va, muttrade gamle Mårten på NWT ironiskt när vi möttes i spelargången efter matchen. Kan inte annat än hålla med, då man lätt glömmer bort poängens betydelse när man både är mitt seriespelet som i mörkaste november. Att den slutgiltiga tabellpositionen avgjordes med ett – efter granskning bortdömt mål – för att sedan bli en extrapoäng i straffläggningen var svårt att förutse.

Men dramatiken tillhör sporten och för vår del blev kvällen så där bra och fulländad som vi önskade. Nog med poäng för att behålla fjärdeplatsen, samtidigt som arenan fullkomligt badade i klassiska ramsor och lika klassiska färger. För att se laget skrinna in i de lilagula tröjorna är, åtminstone för mig, en underbar resa längs minnenas allé. Det kändes så ”rätt” där och då. Sedan är det ju ett väletablerat faktum att våra färger är grönt och vitt, men för många med mig så går det inte att komma ifrån att den för kvällen aktuella färgkombinationen väcker starka och positiva känslor.

Inte en säljbar biljett fanns att tillgå när pucken släpptes och när det är en sån typ av match, ja då är vår arena magisk. Ståplats öste på sådär mästarmässigt som de kan när de är på tå, det minst sagt skadedrabbade laget slet och krigade för poäng och till slut fick vi det vi behövde – och pricken över det berömda i:et ditsatt via en lobbstraff av Dick Axelsson.

Nu laddar vi om batterierna under kommande vecka innan Skellefteå kommer på besök för den första kvartsfinalen, en vecka på måndag. Biljetterna till våra två hemmakvartar släpper vi i morgon klockan 10:00, och med tanke på det fantastiska intresset vi upplever så kan det vara en god idé att vara ute i riktigt god tid.

Här är lite bilder från lördagen!