Ole-Kristian Tollefsen.
En spelare som med eftertryck spelade för märket på framsidan – inte för namnet på ryggen. För det har vi alla älskat att ha honom i våra färger.  Igår var en känslosam kväll för många av oss i Löfbergs Arena. En kväll då OKT55 fick åka ut i en fullsatt arena, iklädd den dress han själv alltid älskat att bära. Det var en magiskt bra kväll.

Att förbereda och sätta ett arrangemang som det igår är inte gjort på fem minuter. Från idé till verkstad ska det passera ett och annat filter, och när det sedan kommer ut på andra sidan så ska det vara ett färdigt och genomförbart arrangemang. Mattias Westman har varit spindeln i nätet inför den här kvällen, och det jobbet har han utfört på ett strålande sätt.

Teamet, inklusive Cmore, gjorde ceremonin så fin och värdig vi på förhand önskat att den skulle bli. Att se Tolle kliva ut på isen i full mundering gav mig gåshud. Dels för att jag är ruskigt svag för arrangemang av det här slaget, men också för att jag nästan kunde känna hur Ole-Kristian själv sög in atmosfären och njöt av sin stund på isen.

Att vi sedan gick ut och gjorde årets kanske starkaste prestation och tog hem alla tre poängen var en fin prick över i:et den här lördagen. Frånvaron av Melart, Zetterlund, Åslund, Alex Johansson, Ryno och lika hastigt som mindre lustigt även Linus Johansson, var ju såklart kännbar. Vilket lag skulle inte få problem om 5-6 spelare som normalt sett startar en match inte kan spela? Men de som spelade visade allt det som den för kvällen hyllade Tollefsen stod för – stort hjärta och hårt arbete. Man blir både glad och stolt över det arbete som görs i laget så att man klarar att slå de som för dagen ledde serien.

Efter matchen samlades några av oss för att tillsammans njuta av en kall dryck och en bit mat så satt vi och pratade om hur kvällen flutit på. Och oavsett om det var arrangemangsgänget eller sportgänget man pratade med så var alla överens – det var en förbaskat fin lördag!

Här är lite bilder från en kväll värd att minnas.