Så kom den då, dagen det slitits för sedan in slutet av april – SHL-premiären!
En Löfbergs Arena som praktiskt taget kokade av förväntan fick också explodera i total lycka när målkontot startades upp med en utmanare till årets mål. 11-61-16 såg ut som i fornstora dar vid tillfället och det var en total fröjd att se.

Allt sedan tisdagskvällen i Hagfors har allt fokus legat på gårdagens match. Det har synts på träningar, i blickar, i sättet att vara. Det närmade sig mer och mer, och när vi så nådde de där två timmarna innan nedsläpp så var det på plats – game face.

Det är vid den tidpunkten allt drar igång på allvar kring en match. Då måste allt vara klart då vi öppnar upp för de första gästerna. TV kör sina intervjuer och sedan startar spelarnas uppvärmning och uppladdningsritualer. Där skiljer det sig en aning, minst sagt. Väl i gången när introt har börjat, där är alla lika. Stenhård blick, full fokus, dags för leverans.

Men den här kvällen var de inte ensamma om att leverera. Publiken stämde upp i “Skölden” på ett sätt som jag själv inte kan komma ihåg när det var ett som var mäktigare. Befann mig vid tillfället i fotobåset vid rinken och fick total gåshud. Laddningen var total, och tro inget annat än att spelare och ledare också känner av det.
Det kommenteras mellan byten, inför perioder osv. Igår var det samlade intrycket att det var just ett jäkla tryck.
Så sträck på er, alla som deltog i att skapa stämningen igår. Ni gör skillnad och ni lyfter laget.

Matchen var även den en match värdig en premiär. Två lag som inte gillar varandra speciellt mycket bjöd upp på en spännande fight som var mållös ända till 11-61-16 satte sitt drömmål i mitten av den andra perioden.
Världsmästare Wikstrand pricksköt från blå till 2-0 och Jeppe Olofsson fick sätta sin första puck i öppen kasse.
En bra premiär helt enkelt!

Goe gamle Roffe Björk fick innan nedsläpp välförtjänt ta emot pris som förra säsongens bästa domarvärd. Roffe är guld värd, inte bara för domarna som kommer till våra matcher, utan också för oss alla i huset.

Om jag ska fortsätta på de personliga ryggdunkarna så vill jag verkligen passa på att nämna Mattias Westman. Inte för att han fyller 45 år idag, men för det enorma arbete han lagt ner sedan han kom till oss i våras. Han är värd en tanke, då ni knappast skulle tro det om man berättade hur mycket arbete det ligger bakom att få till en premiär med allt vad det innebär.

Lite av den känslan har vi nog allesammans som på olika avdelningar i huset har haft rejäla resor fram till gårdagens nedsläpp. Idag latar vi oss en aning för att i morgon komma tillbaka och dra igång med förberedelserna inför torsdagens match. Skellefteå kommer och hälsar på. Kommer du?

//Stefan Eriksson, kommunikatör