Så var då de första 60 minuterna hockey spelade för den här säsongen.
Aningen rinkrostigt stundtals, men också med en hel del goda intentioner.

Att som undertecknad få möjligheten att följa lagets strapatser på nära håll är både kul och intressant. Man ser människor i medgång och man ser dom i motgång. Under åren har det varierat väldigt i hur skillnaderna mellan de två tacklats.

Det pratas mycket om gruppdynamik när det kommer till lagidrott. Personligen tycker jag att den är oerhört viktig för att få en grupp att lyckas, framför allt i perioder när det går tyngre. För att lyckas krävs såklart spetskompetens över hela linjen. Några är bra på det ena, medan andra täcker upp och är bättre på andra saker. Mixen av kombinationerna, tillsammans med en bra gruppdynamik kan få ett lag, en grupp, att gå väldigt långt.

Årets upplaga av Färjestad BK är intressant ur den aspekten. Det kan tyckas att det saknas lite spets sedan några valt att fortsätta sina karriärer i andra klubbar. Men jag tror att de förlusterna är väl täckta i ny kompetens och en ännu starkare grupp.

Att finnas i närheten av laget är något av de delarna i jobbet som är de mest intressanta. Årets uppsättning triggar min nyfikenhet på ett djupare plan. Det finns något i den här gruppen jag inte känt på mina sex säsonger i föreningen. Det är en känsla som är svår att beskriva i ord och bokstäver, men den finns där. Vad den sedan leder till står ju skrivet i stjärnorna.

De som kommit nya till oss smälte in i gruppen jättefort. Några via gamla bekantskaper som redan fanns på plats, några genom sättet de är i sig själva. De tar ton, pratar med folk, deltar på ett helt annat sätt än det jag känner igen sedan tidigare säsonger. Bara en sån sak bådar gott i mitt laghjärta. Det egna drivet under barmarkssäsongen har också varit annorlunda. Det ställs högre krav inom gruppen, vilket har märkts på övningar – som alltid blir tävlingar.

När man smög i spelarbåsets utkant under gårdagens träningsmatch märks det tydligt. Ordet träning, sammansatt med ordet match, funkar inte. Det gäller inte. Det var tävling från första nedsläpp. Tugget i båset, hatet att förlora – det fanns där från minut ett. Att man sedan inte lägger någon större vikt vid resultatet i en första träningsmatch är bara logiskt. Men som Ante Karlsson sade vid matbordet efteråt;
– Det är så jäkla tråkigt att förlora.
Den inställningen finns i hela den här gruppen och det bådar gott inför vintern.

Kommande vecka avslutas med trippen till Strömstad och matcher mot Frölunda och Leksand.
***
Micke Wikstrand till Robin Press efter att den senare satt en pärla från blå i nät igår.
– Känn ingen press.
Kan tillägga att Robin suckade aningen leende…
***
Adam Werner fick förtroendet i målet igår.
– Det är ju så himla kul att stå. Jag och Mackan pratade om det innan, att det är så här i början av säsongen man verkligen fattar vad kul det är. Inte nöjd med att släppa in fem puckar, det kan man aldrig vara. Två av dom kanska jag skulle ha tagit…men kul var det!
Det gick liksom inte att ta fel på glädjen.
***
Här följer ett knippe bilder från gårdagen. En aningen rinkrostig fotograf, men jag säger som Adam…kul var det!

Fler reflektioner kommer framledes!
//Stefan Eriksson